Bara krångel

Det är ett enda virrvarr av tankar och händelser nu att det är svårt att hålla reda på allt.

Jag har rätt nyligen hoppat av skolan pga. dåligt mående. Tänkte satsa på att söka in nästa år istället och använda detta året till att tillfriskna.

Det har varit en del svängar hit och dit inom Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialen. Jag blev arbetslös i och med avhoppet från skolan, men var samtidigt sjukskriven på halvtid. Och blev senare sjukskriven på heltid.

Jag har haft kontakt med mina föräldrar, och efter mycket om och men vet de om att jag hoppat av skolan för att jag inte mått bra. Jag har talat om för min mamma att jag var sjukskriven halvtid, och har även talat om för henne att jag bara känner för att landa och ta igen mig för att kunna tillfriskna. Med detta har jag menat att jag inte velat ha varken jobb eller studier som inkräktar på min tid, i en månad eller två. Jag vill liksom bara ta det lugnt ett tag.

Jag har mått lite bättre sedan avhoppet från skolan. Det kändes som en stor tyngd lyftes från mina axlar. Jag har kunnat slappna av mer, men har fortfarande känt stress över att inte ha någon inkomst whatsoever och att livet blivit så rörigt. Jag mår fortfarande dåligt i perioder, och kan knappt göra något vid dessa tillfällen.

Jag har vetat att min mamma försökt hjälpa mig, genom att fixa jobb. Hon har pushat mig att söka arbete "när jag mår bättre", osv. Igen har hon vetat att jag ville ta det lugnt ett tag och sedan tänkte söka.

Så nu har jag fått ett jobberbjudande. Från en dag till en annan. Jag blev jätteglad såklart, för det är ett stort jobb. Ett bra jobb med mycket lön under 1-2 månader åtminstone. Ja, det är klart att jag vill ha det!

Och sedan kom de andra tankarna ikapp. Jag sjukskrevs på heltid för bara två dagar sedan, för att jag är sjuk och bl.a. har svårt att klara av vardagliga ting. Min mamma har hjälpt mig fixa jobbet, utan att nämna för arbetsgivaren att jag faktiskt var/är sjukskriven. Utan att ta någon hänsyn till att jag behövde landa och ta det lugnt ett tag.

Det är klart jag vill ha jobbet. Det är ett toppenerbjudande. Men det är bara den lilla detaljen, som egentligen inte är så liten, att jag inte är frisk. Vad händer om det blir samma sak som med skolan? Att jag blir för stressad och får ångest igen. Att livet slutar funka. Att jag slutar funka.

Det är klart att jag vill ha jobbet. Om jag varit frisk hade det varit ett toppenjobb. Jag är glad, men också orolig att det kan gå åt helvete. Jag vill landa, jag vill ta det lugnt. Jag behöver det. Men nu har jag plötsligt ett heltidsjobb, och det från en dag till en annan. Jag hinner inte justera om mitt liv. Jag hinner inte planera, eller förbereda mig direkt. Det är bara att gå från heltidssjukskriven till heltidsjobb på fyra dagar.

Jag vet såklart hur min mamma tänker, hon förstår antagligen inte vidden av hur dåligt jag mått, och hon tycker det här är ett så bra erbjudande att man inte får missa det. Och det tycker jag också, på sätt och vis. Hade jag varit frisk, då hade jag tänkt som henne. Men jag är inte frisk, och mitt mående spelar stor roll för hur det här kommer fungera.

Oavsett ska jag testa, om inte annat kan jag kanske "hålla ut" i 1-2 månader. Förhoppningsvis brakar det inte ihop.

Men jag kan inte låta bli att önska att mitt tillstånd skulle tas lite mer på allvar. För det här kan lika bra gå rätt åt helvete.