Denna katolska herre

"Mitt nya ragg" och jag har fortsatt prata, eller maila. En väldigt religiös, katolsk man i sina "bästa" år - 43.

Katolska människor har en ganska skev kvinnosyn enligt mitt tycke. Det står i flera texter att mannen är den som har större status, och att kvinnor ska dyrka mannen. I vissa texter, ett fåtal vad jag har hittat, så står det att de är jämställda och det är även vad katolska människor hävdar när man frågar dom om detta. De är jämställda, punkt. Ändå är det så att den man jag har pratat med nu uttrycker starka åsikter och det står väldigt klart att hans åsikter är starkare och mer viktiga än mina, även om han inte har erkänt det. Det är sättet han skriver på. Han tackar förvisso för mina tankar och åsikter, men samtidigt krossar han dom då han inte tycker samma sak. Det är hans sätt eller inget helt enkelt.

Nu är det så att mannen har blivit kär i mig, säger han. Han verkar inte se meningsskiljaktigheterna, å andra sidan är det kanske inte så konstigt när han är helt insnöad i sin värld att hans åsikter är av större vikt. Han ser inte det som ett problem då det enda rätta är att jag ska foga mig efter hans vilja.

Jag hittade i alla fall när jag satt och läste om deras tro, att om en kvinna blir gravid så är abort en synd, och strängt förbjudet. För mig som då inte vill ha barn var tvungen att fråga honom om hans syn och vad hans åsikt var att lösa problemet om jag skulle bli gravid medan tillsammans med honom. Hans svar är att jag måste föda barnet och sedan ta hand om det. Att adoptera bort det var tydligen heller inget alternativ. När jag frågade om det så började han prata om att sälja barnet som slav, vilket inte ens var vad jag frågade. Jag antar att det är en synd att låta någon adoptera ens barn också.
Vilket hade betytt, att jag som inte vill ha barn, hade blivit tvingad till att båda föda barnet och behålla det.
Och denna åsikt uttrycker han som om det vore en självklarhet. En självklarhet att jag ska bli tvingad till något jag inte vill som fortsätter 18 år framåt i tiden. Tror han på det själv eller? Varför skulle jag ens stanna i en relation med någon som tvingar mig till något? Sedan har man dock problemet med att bryta upp ett sådant förhållande. För katolska människor bryter inte gärna giftermål och speciellt inte med barn i bilden. Nu är jag inte katolsk, men det skulle säkert innebära en hel del problem att bryta med någon som anser sig vara av en högre status, även om jag ifråga inte delar tron och åsikterna i tron.

Om ett svenskt äktenskap är svårt att bryta så är det ännu svårare för katolska personer.

Till det större problemet (lika stort som det med graviditeten) är att han anser att han ska kunna ta för sig vid varje tillfälle han känner för att ha sex, kvinnan ska ifråga vara till lags och gå med på det, vare sig  hon vill eller ej. Han uttrycker förvisso att detsamma gäller för mig - att om jag hade velat ha sex med honom och han inte skulle haft lust - så kan jag kräva det. Helt absurt. Visst kan man övertyga ens partner, det tycker jag, men om denne fortsätter säga nej så anser jag att det är sexuellt utnyttjande eller våldtäkt. Sunt är det inte. Å andra sidan inte helt överraskande med någon med tron att en kvinna ska dyrka mannen och visa underkastelse; mannen är av högre status.

Egentligen vet jag inte varför jag gett honom så mycket tid i mitt liv. Jag har inte varit seriös med honom alls, utan det har varit roande att skriva, men numera blir jag mest förbannad av att läsa hans skeva åsikter. Jag kanske borde se över mitt intresse och istället lägga tiden på någon som jag skulle kunna tänka mig dejta i framtiden.

Får man ha en rubrik med 'suck' två gånger i rad?

Jag blir mäkta trött. Gick med i en dejtingsida för ett tag sedan, fann tre män som jag drog vidare till mail/msn. Två av dom föll mer eller mindre bort i samma veva, det fanns ingen kommunikation där överhuvudtaget. Inte för att jag bara skyller på dom. Den ena av dessa två hade jag knappt kontakt med på dejtingsidan heller, utan han ville "vidare" dvs på mail och/eller telefonnummer. Jag sa nej till telefonnummer då, ger inte ut det till vem som.

I alla fall, sedan jag la till honom på msn så har vi pratat 1-2 gånger om ingenting alls egentligen. Senast sa han att han var sugen på att bjuda mig på middag hemma hos honom, vilket jag tackade nej till med att jag ville prata och lära känna på mail först. Efter det har vi inte haft någon kontakt. Jag har förvisso inte varit online, men det går att skicka mail vid intresse - för hans del då. Jag har haft dåligt med tid och har helt enkelt lagt allt på is ett par veckor.

Så nu tog han kontakt med mig igen och skrev att han var sugen på att bjuda mig på middag, igen. Och att han ville ha mitt telefonnummer så vi kunde prata en kväll.

Gick det inte in första gången att jag vill ha mer kontakt via mail/msn först? Om kontakten är obefintlig där, så är det knappast så att jag är mer öppen för telefonkontakt och att träffas ändå?

Jag hade hoppats att han gett upp, för han är verkligen inte min typ. Första bilden han hade in såg helt okej ut, men andra bilden så kände jag bara att "oh no". Jag vill inte bli krossad vid sex liksom, eller för den delen - rida på en våg av fett.

Nej tack.

Suck..

Jag har en bekant i internetvärlden. Vi har varit bekanta i flera år, pratat väldigt mycket via msn osv. Jag gillar den här killen väldigt mycket, som en vän. Problemet är att han har fått någon slags känslor för mig, vilket han fick för flera år sedan egentligen.

Det hela började med att vi skulle anordna en träff. Detta var ca 3 år sedan. Jag vet att jag av säkerhetsskäll flera gånger sa att det inte var tal om någon dejt eller liknande, utan endast vänskapsträff. Han accepterade. När vi träffades så stod det klart och tydligt att han ändå ansåg det vara just en dejt, och för mig som var inne på en vänskapsträff så blev det lite för mycket.

Vi hade inte kontakt efter detta på säkert mer än ett år. Jag var den som återtog kontakten pga. vänskapen. Jag var nog naiv att tro att hans känslor hade svalnat en aning. Jag hade fel.

Jag har fortsatt kontakt med honom, även om vi har våra duster där han har tolkat något jag skrivit med att jag är intresserad, eller bara tror att han har någon chans på mig. Jag har påtalat en miljon gånger att jag INTE är intresserad och inte vill ha något samliv. Jag tänder inte på honom, och jag är inte attraherad av hans personlighet heller. Jag gillar honom endast som vän alltså.

Vid något tillfälle blev jag riktigt förbannad och sa ifrån att jag kommer bryta kontakten om han inte lade av med sina försök att "charma" mig, som han så fint kallar det. Det tog skruv, och det var lugnt mellan oss ett tag. Så lugnt att jag tänkte att det skulle fungera, och att vi kunde träffas för en andra gång - och utveckla vänskapen.

Naivt.

Nu är det värre än någonsin. Vi är tillbaka på ruta ett. Han är mer på än någon gång förut och ska "charma" och få mig intresserad av honom. Han tycker jag är en toppentjej och vill ha mig.

Fick säga ifrån ännu en gång, att om han kommer ner så tillåter jag inga försök att ragga på mig. Hans reaktion var lite humorisk, han frågade vad det var som fick mig att göra en sådan tvärvändning. Ehh? Jag har visserligen okejat att träffas igen, men inte att jag inte är intresserad av honom!

Han påstod att han inte är ute efter att ragga på mig utan att "jag tänkte mer typ istället för att ragga/charma så tänkte jag mer som smått försöka få dej och mjukna till lite för mig". Jag tycker det är samma sak.

När man raggar vill man ha personen man raggar på ifråga.
När man som han vill försöka övertyga mig att mjukna upp lite - så är det samma resultat som önskas, dvs att jag blir hans.

Sak samma alltså.

Jag blir så trött.

Mitt nya ragg...

Eller lurendrejare kanske jag ska kalla honom?

En snubbe tog kontakt med mig via Facebook med texten "Hello pretty, just dropped by to say hi.you have a nice profile here i must confess... wish to hear from you soon..." Så lagom suspekt. Jag var tvungen att svara.

Efter lite messande fram och tillbaka kan jag konstatera att mannen ifråga är ute efter en långvarig relation, han har inte varit med någon annan sedan hans fru dog för 6 år sedan, och sen han såg min profil har han inte kommit till ro... I varje mess ger han mig en massa komplimanger över hur bra jag ser ut och att jag är en perfekt match till honom utseendemässigt. Vad gulligt, tihi!

Han frågade tidigt efter en yahooadress, och bad mig skapa ett konto om jag inte hade och ge honom mitt ID. Jag har inget konto och tänker inte skaffa ett, vilket jag sa. Däremot har jag ett msn konto, och sa till honom att ge mig hans adress så jag kunde adda honom.
Han ignorerade helt och fullt min förfrågan och sa istället till mig att ge honom min adress, vilket jag gjorde. Chatfunktionen fungerar dock inte om jag inte även får hans adress, som jag nämnde och bad därmed igen om hans mailadress. Han ignorerade detta också.

Istället frågade han efter mitt telefonnummer. Det är det sista meddelandet jag fått från honom, att "i will like to have your phone number this time, wait to hear from you soon", samtidigt som han rabblar något om att vi måste lära känna varandra och dela hemadress. Snacka om att ha bråttom.

Jag undrar över vad han är ute efter faktiskt. Han svarar inte på hur gammal han är (även om han har bilder, som troligen inte föreställer honom själv då jag fick en match med en snubbe med annat namn när jag bildgooglade), och svarar inte på vilken mailadress han har. Vad för vinst är det att jag skapar en yahooadress och ger den till honom? Jag förstår inte riktigt funktionen bakom hans sätt att agera och ignorera frågor.

Ska bli intressant om han ger ut sin mailadress vid nästa meddelande, vad han än är ute efter (jag är sjukt nyfiken) så kommer han ingenstans om han inte ger ut den. Med tanke på att jag ändå "visar intresse" så borde han inte ge upp redan tycker jag.

Jag kommer nog inte få svar förrän imorgon... ahhhh.... vill nuuuuu!!!