Behöver reda ut mina tankar lite känner jag. Är bara så irriterad på en viss människa.
Det här är storyn. Jag fick kontakt med en man via en dejtingsida i september skulle jag tro. Det klickade direkt, han var intressant, tyckte jag var intressant och vi skrev så långa mail att antalet tecken tog slut i dejtingsidans mail, så vi flyttade över till hotmail för att kunna utöka mailandet. Och jisses vilken fart det tog. Långa, intressanta mail varje dag, i flera veckor. Vi trappade långsamt över till telefon och även där verkade det jättebra.
Men det finns ju alltid ett men...
En dag bestämde vi att en dejt skulle ske "till helgen". Det är ju rätt diffust och det var inget mer bestämt än att det skulle bli i just helgen som kom. Vi hade daglig kontakt, men ju närmre vi kom helgen ju mer återhållsam verkade han i smsen. Jag fick känslan direkt att han skulle komma med meddelandet att han träffat någon annan som han blivit intresserad av. Lämnade honom därför ifred.
Min känsla var relativt rätt. Efter helgen skrev han till mig och "erkände" att han hade en gammal flamma som han spenderat hela helgen med och som han fortfarande hade känslor för, att han ville bli ihop med henne osv.
Okej. Inte riktigt vad jag hade väntat mig måste jag säga. Varför är man ute på en dejtingsida i jakt efter en partner om man vet att man känner såhär redan?
Vid det tillfället gillade jag honom verkligen (inte på det sätt att jag hade känslor av någon typ, utan mer ett behov att prata osv). Jag sa till honom då att jag ändå skulle vilja träffa honom, men inte dejta med tanke på omständigheterna, utan träffas för kanske vänskap.
Kontakten fortsatte och en ny träff bestämdes, denna gången en särskild dag. Tidigt på den aktuella dagen hörde han dock av sig och ville ställa in för att han fått ett "once in a lifetime"-erbjudande. Jag hade nog gjort samma sak om jag fått ett liknande erbjudande faktiskt, så no hard feelings alls där.
Båda av oss hade lite dåligt med tid resten av veckan, men han hörde av sig en av dagarna och föreslog att han skulle komma över till mig och sova över. Jag tackade nej eftersom det inte kändes lämpligt som en förstaträff.
Eftersom båda hade lite mycket att göra så tog vi det lugnt och pratade bara. En ny träff bestämdes rätt snart igen. Dagen innan hör han av sig och vill ställa in, igen. Jag fattade verkligen ingenting. Han rabblade upp igen att han hade känslor för sin gamla flamma, att det enda han kunde tänka sig med mig var en sexuell kontakt, och att det fanns en del saker med mig han var mindre tillfreds med (för att han skulle kunna ingå en relation).
Jag fattade ingenting som sagt. Blev mest irriterad på de negativa saker han drog upp om mig. Dessa saker har han fått veta i de allra första mailen, så varför i helvete fortsätter man då ha kontakt om det är ett problem?!
Fortfarande har jag någon liten känsla kvar av att jag gärna träffar och lär känna honom mer, men den försvinner mer och mer, efter varje mail jag läser från honom. Han verkar så bitter, och igen och igen drar han upp "negativa saker" om mig (vissa saker som han vetat sedan start) som att det är ett problem och han vet inte vad och jadda jadda.
Senaste mailet jag skrev till honom så var jag rätt hård mot hans bitterhet och jag förstod/fattar inte varför han haft kontakt med mig så länge om det bara är en massa problem. Jag skrev då till honom att det gör varken till att vi jämför våra likheter och olikheter eftersom det ändå inte tjänar någonting till. Ett förhållande oss emellan kommer nog aldrig ske, och om det gör det så är det långt i framtiden. Att jag enbart erbjuder vänskap i nuläget och ingenting annat, om han vill träffas så gör vi det, eller om vi ska avbryta kontakten.
Får ingen riktigt respons på något alls känner jag, utan ett nästan rent igenom bittert mail igen. Det är det och det problemet mellan oss, och jadda jadda. Jag förstår inte problemet. Jag blir så less. Kommer svara på hans mail igen, men skickar han ett bittert mail igen så avslutar jag. Jag har inget ont av mailvänner, men någon som ena stunden vill träffas, andra inte, och funderar över den ena och andra negativa saken om mig osv. Och som säger sig vilja ha en sexuell relation med mig, ja, precis som om jag går igång på det när han räknar upp en massa negativa saker eller... Nej tack.
Jag vet inte varför jag fortfarande har kontakt med den här snubben. Det märks säkerligen på inlägget hur irriterad jag är. Men som de flesta saker så finns en positiv sida också, givetvis. Annars hade jag nog slutat för länge sedan.
Over and out.
