Obehaglig gubbe!

Idag när jag var ute med Abbe så kunde jag inte ta den vanliga vägen pga en jävla massa nedfällda träd, så fick istället gå på en grusväg för att komma till destinationen jag ville till. Var fullt inne i mina egna tankar när jag gick och var inte så uppmärksam på omgivningen... Plötsligt vaknar jag dock till liv och ser att hunden går/springer bortåt som om han fått syn på något av intresse. Jag följer hans blick och lägger märke till en man som står där, med en hund. Jag kallar på Abbe, om och om igen, men det dövörat lyssnar ju inte, så jag försöker istället springa fram och ta tag i honom. Tyvärr var det ju ett litet avstånd mellan oss, så jag hinner inte fram förrän Abbe gått fram till den andra hunden.

Den andra hunden antar jag är av en aggressiv art då den var kopplad och hade något för munnen (minns ej vad det heter). Hunden attackerade även Abbe så gått den kunde med husse hållande i kopplet. Jag var dock framme relativt snabbt och tog tag i Abbe's halsband samtidigt som jag bad så mycket om ursäkt till mannen, som nog hade den mest obehagligaste blicken jag varit med om. Det såg ut som om han ville bryta nacken av hunden och slå ner mig. Och det är knappast någon överdrift.

Jag funderade en liten stund på om jag skulle säga till honom att "till nästa gång (om det blir någon sådan) var inte passiv när en lös hund kommer framspringandes - ryt ifrån!" Men valde att istället ta till flykten. Jag hade antagligen inte fått något annat än ännu en kallare blick eller möjligtvis en utskällning.

Var ganska skakis efter händelsen även om inget direkt hände. Men den blicken, hur fan kan man ens ge en annan medmänniska en sådan blick? Vill man inte ha lösa hundar springandes till sig, så säger väl ens sunda förnuft att man måste säga ifrån själv om inte ägaren till hunden får någon respons eller kanske inte ens är i närheten? Men men, nästa gång jag behöver gå ut med Abbe så hoppar jag hellre över alla de nedfällda träden än riskerar att möta honom igen!

Han är förövrigt psyksjuk vad jag fått veta. Min pappa känner honom tydligen, och får för den delen också bara stirrande blickar när han möter honom ute med hunden. Man säger väl hej till folk man känner?

Min brorsa är nog dock den som råkat ut för honom mest. Brorsan har nog inte så stor koll på Abbe heller, så han sticker väl iväg lite då och då antar jag. Nångång tappade han bort Abbe i alla fall, stöter på gubben och frågar om han har sett en ljusbrun hund. Gubben svarar och pekar; "Ja, han ligger död därborta." Enough said.

Så, nu har jag skrivit av mig. Godnatt.

Introduktion

Tänkte för första gången introducera min nyutsatta blogg-person, dvs en person som är såpass desperat, patetisk och konstig så han blir värd att hamna i bloggar, antagligen flera gånger om!

Tänkte dra upp ett väldigt speciellt samtal jag hade med honom i just denna bloggen, ska bara skriva en liten introduktion först.

Han är nästan 40 år, bor i Sthlm (det kan ju kvitta egentligen, men skrives ner för mitt minnes skull den dagen jag glömmer denne man...). Vi har pratat lite från och till i några veckor via msn. Första konversationen jag hade med honom så frågade han om jag hade pojkvän, då svarade jag ett helt sanningsenligt "nej", och får då en ny fråga; "Vill du ha kuk?" När jag säger nej återigen så börjar han tjata lite och säger sedan att "alla tjejer behöver kuk"...

Sådär har de flesta av våra konversationer sett ut faktiskt. Han frågar om jag har pojkvän, och när jag inte har det så frågar han om jag vill ha kuk, om jag vill dejta honom, om han kan få mitt telefonnummer, om jag vill camma osv. Utöver det så verkar/verkade han ha ett något dåligt minne. Förr så kvittade hur många gånger vi pratade, han kom aldrig ihåg mig, inte ens fastän vi pratat samma dag med kanske en halvtimmes mellanrum! Han visste INTE vem jag var, eller det var den bilden jag fick av honom.

Sedan helt plötsligt ändrades det. Han hade bestämt sig för att han ville ha mig och då började han minnas (även om han fortfarande ställer samma fråga om och om igen, påstridig som han kan vara, och ointresserad som jag kan vara...). Grejen är dock att jag inte får några bra vibbar whatsoever av honom, vill absolut inte träffa en sådan människa. Han säger att han är seriös, att han är bäst osv, men det är inte den bilden man får av honom när man pratar.

Speciellt inte när han frågade den frågan som denna bloggen handlar om egentligen. Då rök verkligen allt intresse (om det ens fanns nåt från början) och jag som har ganska svårt att stämpla order "psykopat" på människor, stämplade honom väldigt snabbt efter den frågan.

Han frågade nämligen, helt seriöst alltså: "Kan jag få köpa dig?"

Anledningen var antagligen för att jag hade sagt nej flera gånger till att träffas och inleda ett förhållande, och att detta var någon slags "sista utväg", att ge mig pengar så att han skulle få ha mig alldeles för sig själv...

Efter att min chock lagt sig så svarade jag "nej", då frågade han direkt "men om du får mycket pengar då?"

What the hell? Som om det skulle göra någon skillnad... Hade jag gått med på det så skulle min lyckliga framtid vara dömd till döden. Han hade ju ägt mig, undrar om jag fått göra vad jag ville, umgås med vem jag ville, och ångra mig och lämna pengarna åter om jag ville? Undrar om jag ens skulle kunna säga nej till sex om jag inte ville ha det? Men äh, onödigt att tänka i de banorna. Ofattbar fråga hur som haver, varför skulle jag vilja att mitt liv ägdes av någon annan? Varför skulle någon vilja det?

Anyway. Efter denna händelse så har inte mycket hänt, jag meddelade kort och koncist att jag inte hade något intresse whatsoever för honom och aldrig skulle få det. Vår kontakt har blivit lite "kyligare" känns det som, han skriver inte alls lika ofta, och när han gör det så handlar det mest om att han runkar sin kuk, vill ha mig och "kan han inte få mig??" ....

Sist fick jag detta "???????????????" när jag sa att jag inte ville ha honom för femtielfte gången, det var tydligen väldigt ovanligt att man inte vill ha honom... Undrar lite vad det är för folk som vill ha honom, ännu mer desperata måntro?

I alla fall. Inte mycket har hänt sen jag sa att han kunde sticka och ta någon som ville ha honom då, istället för att störa mig.

Ville bara dela med mig av den absolut värsta och mest patetiska frågan jag någonsin fått under livet. Ok, om det var som skämt, men nej, det var fullkomligt seriöst.