Utmaningen (i brist på annat) ;P

Jag kom just på kattskrället med att göra något han antagligen inte får. Rättelse; jag hörde honom, men såg honom inte.

Så jag smög ut lite försiktigt mot vardagsrummet, i hopp om att jag skulle ta honom på bar gärning, men katter hör ju så jäkla bra... Så han låg och väntade på mig typ. Jag satte mig i köket och stirrade på honom där han låg under bordet i vardagsrummet. Han stirrade tillbaka.

Efter en liten stund så reste han sig, det såg ut som om han sträckte på sig, men jag vet inte.. Sen kom han mot mig i alla fall, raggen var uppe (men han fräste inte), svansen låg i en konstig båge, och han gick försiktigt och lite sidleds. Ungefär som en apa ^^' . Jag läste nånstans att stirrar man en katt rätt i ögonen så utmanar man dem? Isof förklarar det hans beteende, att han var spänd dvs. Men han kom ju mot mig i alla fall och stirrade tillbaka.

När han var ganska nära så sänkte jag blicken lite, och då blev han helt normal. Coolt. ^^ Sen sprang han iväg som den "normala" katt han är :)


Hörde en fet duns alldeles nyss också. Lät aningens misstänktsamt. Jag trodde han hoppat/ramlat ner från trappan. Speciellt när han började jama lite halvt ynkligt. Stormade ut från rummet - ingen katt i trappan, däremot en under soffan lekandes.... Undrar vad han ramlade ner från? Soffan? Hmm....

He has arrived!

Busifer ligger och gottar sig på sängen nu. Han typ sover, med ena ögat lite halvöppet.

Så jäkla söt är han! Går runt och mjau:ar överallt typ, speciellt när han står i en dörröppning, då vill han ha hjälp att gå in i det andra rummet, för han kan absolut inte gå igenom den Osynliga dörren. ^^

Och fy fan vad jag är trött - orkar knappt skriva en blogg ens. Har knappt sovit något inatt. Misstänker att jag var orolig att en "olycka" skulle hända, men nej, han sov som en stock genom hela natten (lyckost) och sen gick han på lådan på morgonen. Känner mig mäkta stolt att jag har en så fin och söt kattunge!

Gah, trött! Ska slänga upp lite bilder på facebook, sen ska jag sova. Och ja, jag får ligga lite utanför sängen, för en viss bortskämt katt tar kuddarna ^^

Underhållning

Blev just blockad av nån på msn, för en liten skitsak alltså.

Han skämtade om något, det var inte speciellt roligt sett ur min humor, men enligt hans så var skämtet säkert av betyget 5/5.

Anyway, han trodde att jag blev sur när jag inte reagerade på skämtet, sa förlåt och grejer, och sen att han kunde (för min skull) sluta skämta för alltid och bara vara allvarlig.

Jag svarade att han såklart fick skämta, bara att jag inte skrattar åt det.

Då blev han skitsur, skrev att vi skulle sluta snacka då, för han ville bara ha folk med hans humor och folk som var likasinnade honom, sedan blockade han mig för att nästan direkt häva blocken och skriva att skåningar inte har någon humor och är så "jävla lättretade". Jaha... lättretad, hm? Vem var det som förlorade temperamentet för att jag inte skrattade åt skämtet, och vem blockade av den usla anledningen?

Jag fattar mig inte på folk som säger att man är helt humorbefriad bara för att man inte delar just deras humor. Wtf liksom?

Horrified Awakening

Låg och myste i min säng helt ovetande om att det senare skulle bli konsekvenser av mitt handlande (om Gud finns så straffade han mig just i detta då för att jag syndade)...

Tittade upp av någon anledning och hjärtat hoppade säkert över ett steg inför åsynen av det fruktansvärda.

En spindel.

Snabb som en vessla och klumpig som en val på torra land hoppade jag av min säng. Stint stirrande på den äckliga behåriga varelsen nån meter ovanför mig. Jag konstaterade snabbt att det var en sådan ludenboll som älskade att hoppa omkring och funderade hur fasen jag skulle få ut den ur mitt rum utan att mosa den. Efter att ha noggrannt övervägt om jag skulle ta den med händerna eller inte, så sprang jag in i köket och hämtade en flugsmälla.

Efter en lång jakt och en hel del skrik så var den äntligen ute i det fria. Och jag övergav rummet i tron att fler spindlar invaderat det och krävt sitt tillkännagivande.

Nästa gång.

NO MERCY! *splatt*

För att undvika ytterligare komplikationer såklart..

Gott & Blandat

Inatt låg jag över hos en av mina vänner. Och nångång på natten/morgonen så hör jag att hon kvider till, sen säger hon "Det är för stort", för att sedan fortsätta kvida som om hon verkligen lider ^^ . Inga namn nämns eftersom det inte var populärt ;)

___

Gick och blev hjulbent häromdagen. Gick som om jag typ förlorat oskulden med värsta X-large kille... Och sen inte kunde gå normalt då :p Var tvungen att sätta en plåsterlapp "mellan benen" (läs; långt åt helvete upp på innerlåret) för att neutralisera den förstörande faktorn för mitt vanliga gående. Typ.

___

Såg Harry Potter igår. Blev ganska nöjd med filmen faktiskt. Den missar förvisso mycket delar i filmen, så det är rekommenderat att ni inte minns boken så bra. Slutet gillade jag inte. Det var inte lika känslosamt som jag hade hoppats på. Men jag gillade starkt humorn som de har med, även om bara satsar på det och därmed förlorar allt det mörka som borde finnas vid vissa tillfällen.

I had my first lesbian dream! :)

Det säger ganska mycket tycker jag. Jag skulle typ resa till ett okänt land för att rädda en tjej från en massa skjutgalna typer. Räddade henne gjorde jag, sedan blev det visst hett om öronen ^^ . Det ironiska är att jag verkligen tände på det, jämfört med alla de "sexdrömmar" jag haft tidigare med en kille involverad. Eller ja, har gillat det då, men inget jämfört med denna gång. Skoj.

Och igår morse råkade jag låsa in min bilnyckel i bilen. Låste bilen när jag höll på att packa ut bagaget, sen för att slippa släpa med mig nyckeln överallt så slängde jag in den i bagaget också. Smart! Eller inte ;)

Det var typ allt för stunden ^^

Obehaglig gubbe!

Idag när jag var ute med Abbe så kunde jag inte ta den vanliga vägen pga en jävla massa nedfällda träd, så fick istället gå på en grusväg för att komma till destinationen jag ville till. Var fullt inne i mina egna tankar när jag gick och var inte så uppmärksam på omgivningen... Plötsligt vaknar jag dock till liv och ser att hunden går/springer bortåt som om han fått syn på något av intresse. Jag följer hans blick och lägger märke till en man som står där, med en hund. Jag kallar på Abbe, om och om igen, men det dövörat lyssnar ju inte, så jag försöker istället springa fram och ta tag i honom. Tyvärr var det ju ett litet avstånd mellan oss, så jag hinner inte fram förrän Abbe gått fram till den andra hunden.

Den andra hunden antar jag är av en aggressiv art då den var kopplad och hade något för munnen (minns ej vad det heter). Hunden attackerade även Abbe så gått den kunde med husse hållande i kopplet. Jag var dock framme relativt snabbt och tog tag i Abbe's halsband samtidigt som jag bad så mycket om ursäkt till mannen, som nog hade den mest obehagligaste blicken jag varit med om. Det såg ut som om han ville bryta nacken av hunden och slå ner mig. Och det är knappast någon överdrift.

Jag funderade en liten stund på om jag skulle säga till honom att "till nästa gång (om det blir någon sådan) var inte passiv när en lös hund kommer framspringandes - ryt ifrån!" Men valde att istället ta till flykten. Jag hade antagligen inte fått något annat än ännu en kallare blick eller möjligtvis en utskällning.

Var ganska skakis efter händelsen även om inget direkt hände. Men den blicken, hur fan kan man ens ge en annan medmänniska en sådan blick? Vill man inte ha lösa hundar springandes till sig, så säger väl ens sunda förnuft att man måste säga ifrån själv om inte ägaren till hunden får någon respons eller kanske inte ens är i närheten? Men men, nästa gång jag behöver gå ut med Abbe så hoppar jag hellre över alla de nedfällda träden än riskerar att möta honom igen!

Han är förövrigt psyksjuk vad jag fått veta. Min pappa känner honom tydligen, och får för den delen också bara stirrande blickar när han möter honom ute med hunden. Man säger väl hej till folk man känner?

Min brorsa är nog dock den som råkat ut för honom mest. Brorsan har nog inte så stor koll på Abbe heller, så han sticker väl iväg lite då och då antar jag. Nångång tappade han bort Abbe i alla fall, stöter på gubben och frågar om han har sett en ljusbrun hund. Gubben svarar och pekar; "Ja, han ligger död därborta." Enough said.

Så, nu har jag skrivit av mig. Godnatt.

Introduktion

Tänkte för första gången introducera min nyutsatta blogg-person, dvs en person som är såpass desperat, patetisk och konstig så han blir värd att hamna i bloggar, antagligen flera gånger om!

Tänkte dra upp ett väldigt speciellt samtal jag hade med honom i just denna bloggen, ska bara skriva en liten introduktion först.

Han är nästan 40 år, bor i Sthlm (det kan ju kvitta egentligen, men skrives ner för mitt minnes skull den dagen jag glömmer denne man...). Vi har pratat lite från och till i några veckor via msn. Första konversationen jag hade med honom så frågade han om jag hade pojkvän, då svarade jag ett helt sanningsenligt "nej", och får då en ny fråga; "Vill du ha kuk?" När jag säger nej återigen så börjar han tjata lite och säger sedan att "alla tjejer behöver kuk"...

Sådär har de flesta av våra konversationer sett ut faktiskt. Han frågar om jag har pojkvän, och när jag inte har det så frågar han om jag vill ha kuk, om jag vill dejta honom, om han kan få mitt telefonnummer, om jag vill camma osv. Utöver det så verkar/verkade han ha ett något dåligt minne. Förr så kvittade hur många gånger vi pratade, han kom aldrig ihåg mig, inte ens fastän vi pratat samma dag med kanske en halvtimmes mellanrum! Han visste INTE vem jag var, eller det var den bilden jag fick av honom.

Sedan helt plötsligt ändrades det. Han hade bestämt sig för att han ville ha mig och då började han minnas (även om han fortfarande ställer samma fråga om och om igen, påstridig som han kan vara, och ointresserad som jag kan vara...). Grejen är dock att jag inte får några bra vibbar whatsoever av honom, vill absolut inte träffa en sådan människa. Han säger att han är seriös, att han är bäst osv, men det är inte den bilden man får av honom när man pratar.

Speciellt inte när han frågade den frågan som denna bloggen handlar om egentligen. Då rök verkligen allt intresse (om det ens fanns nåt från början) och jag som har ganska svårt att stämpla order "psykopat" på människor, stämplade honom väldigt snabbt efter den frågan.

Han frågade nämligen, helt seriöst alltså: "Kan jag få köpa dig?"

Anledningen var antagligen för att jag hade sagt nej flera gånger till att träffas och inleda ett förhållande, och att detta var någon slags "sista utväg", att ge mig pengar så att han skulle få ha mig alldeles för sig själv...

Efter att min chock lagt sig så svarade jag "nej", då frågade han direkt "men om du får mycket pengar då?"

What the hell? Som om det skulle göra någon skillnad... Hade jag gått med på det så skulle min lyckliga framtid vara dömd till döden. Han hade ju ägt mig, undrar om jag fått göra vad jag ville, umgås med vem jag ville, och ångra mig och lämna pengarna åter om jag ville? Undrar om jag ens skulle kunna säga nej till sex om jag inte ville ha det? Men äh, onödigt att tänka i de banorna. Ofattbar fråga hur som haver, varför skulle jag vilja att mitt liv ägdes av någon annan? Varför skulle någon vilja det?

Anyway. Efter denna händelse så har inte mycket hänt, jag meddelade kort och koncist att jag inte hade något intresse whatsoever för honom och aldrig skulle få det. Vår kontakt har blivit lite "kyligare" känns det som, han skriver inte alls lika ofta, och när han gör det så handlar det mest om att han runkar sin kuk, vill ha mig och "kan han inte få mig??" ....

Sist fick jag detta "???????????????" när jag sa att jag inte ville ha honom för femtielfte gången, det var tydligen väldigt ovanligt att man inte vill ha honom... Undrar lite vad det är för folk som vill ha honom, ännu mer desperata måntro?

I alla fall. Inte mycket har hänt sen jag sa att han kunde sticka och ta någon som ville ha honom då, istället för att störa mig.

Ville bara dela med mig av den absolut värsta och mest patetiska frågan jag någonsin fått under livet. Ok, om det var som skämt, men nej, det var fullkomligt seriöst.

Drömmarnas land

Drömde nåt sjukt skumt inatt.

Först drömde jag typ om en ond häxa eller något, som jag var tvungen att följa annars skulle jag bli dödad. Det fanns en riddare med också, Per Andersson... Jag och riddaren gick upp på ovanvåningen av ett hus för att jag skulle visa att jag visst kunde lyfta upp och kasta iväg honom, men istället ledde jag honom till en soffa... Och vi planerade att ha sex innan vi kom på att vi skulle bli dödade om häxan kom på vad vi gjorde. Summa kardemum; Jag hade nästan sex med Per Andersson i min dröm!!!! Fyy faaaaaan!!!

Drömmen hoppar och blir nån slags mardröm, det kan man iofs kalla den ovanstående också... Anyway, en massa människor blir besatta, de förvandlas till vandrande träd typ. Människoträd. En massa mögel, mossa och bark täcker deras hud. Sen går de runt och förvandlar eller dödar andra människor... Jag hade dock en ung kvinna med mig som inte var sjuk, vilket inte jag var heller. Så vi typ hjälptes åt att överleva.

Sedan drömde jag vidare om att jag var på en fest. Det fanns en hel drös med gamla människor på den festen kan tilläggas, inte en enda ungdom... Förutom jag då. Tydde mig till en speciell gammal dam som jag följde efter hela tiden, och åt kakor med... Jag var väldigt fascinerad av henne och ville ta hennes namn, för jag ville typ hålla kvar kontakten sen när vi skildes åt. Nästan i slutet av drömmen får jag problem med att hålla armen vaken, den är helt bortdomnad... Jag väcker den emellanåt, för att den sedan domnar bort igen... Väldigt irriterande.

Sedan hoppar drömmen. Jag är med den unga kvinnan jag var med innan. Hon tvättar av mig med vatten och tvål för att försöka få ur mig ut "besattheten", som hon ville kalla det då jag fortfarande inte hade någon "kontakt" med min arm. Hon sa att det var det enda sättet för att inte jag skulle bli en sådan växande pinne med mossa och mögel som alla andra.... ^^ (Jag blev förövrigt jävligt ledsen över att jag aldrig tog den gamla damens namn, förlorade henne för alltid typ, hon som bjöd mig på goda kakor i drömmen)

Sedan vaknar jag och märker att jag ligger på min arm så den är helt bortdomnad... Vem vet, min hjärna skickade kanske lite små signaler för att jag skulle registera det, men nejdå, jag sov vidare ^^

Det var allt.

Lyssna och acceptera

Vissa av mina msnkontakter är verkligen roliga... Jag har t.ex. någon kille från sthlm som pratar med mig varje eller varannan dag, men han kommer ALDRIG ihåg vem jag är. När han sedan får bild så minns han... mitt utseende.. Annars ställer han samma frågor "Söker du kille?", "Söker du kk då?", "Varför inte?", "Men behöver du inte k*k?", "Har du cam?" osv... Alltid, gärna flera ggr vid samma konversation...

Förutom det har han även i sin desperation frågat om jag haft en vän som ville ha sex med honom istället. Då ljög jag ihop en sådan ^^. Förutom att han tjatade om nummer och mail så frågade han även om jag skulle följa med min kompis på den eventuella träffen då. Svarade att jag skulle det om min kompis bad mig om det, och genast uppfattade han det som att det skulle bli en trekant (fast jag sagt typ 10 ggr redan att jag hade 0 intresse för honom).... Men i alla fall, efter ett tag så sa vi hejdå och jag lovade att jag skulle fråga min (påhittade) vän om hon ville... Nästa gång jag kom online så kom han inte ihåg vem jag var och att jag ev. hade en vän som ville ha sex med honom... Och det var redan nästa dag! Snacka om dåligt minne! Jag trodde man kom ihåg sådana saker, speciellt som det verkade viktigt för honom... Varför skulle man annars tjata om sex igenom en hel konversation??


Anyway, hade en annan knäppskalle på min msn igår.

För att alla ska fatta så förklarar jag lite först.

Jag är en sådan person som INTE har bild på mig själv på visningsbilden, jag använder den funktionen att se något JAG tycker är vackert/coolt/fint eller whatever, och jag brukar inte vara så intresserad av att se mig själv eller andra realistiska ting om man säger så. I alla fall så accepterar de flesta detta, då man ska ha vilken bild man vill, men det finns ju undantag som den här människan...

Det första han gör är att be mig byta visningsbild, för den jag har "slukar upp" honom. Så visst, säger att jag kan göra det, men att det fortfarande inte kommer bli en bild på mig själv (som jag antog han ville).. Då börjar han diskutera, ifrågasätta och tillslut kalla mig egoist för att "det handlar faktiskt om att dela med sig till andra".

Hmm? Japp, jag delar också med mig, genom att skicka bilder. På det sättet kan personen som får bilden titta på den samtidigt som vi pratar - utan att jag behöver bli irriterad över att inte ha en bild som jag själv valt ut. Men nej, det var inte acceptabelt ändå.

Så när vi fortsätter diskutera om det, och jag beskriver utförligt varför jag inte vill, så säger han att jag är konstig för att jag fortsätter tjaffsa om en sak som inte har värde i hans ögon... Okej??? Det var ju bara han som började diskussionen...

Sen börjar han hipp som happ babbla om att jag är en väldigt temperamentsfull människa (konstigt tycker han), han snackar även om sin bortgångna flickvän, och han känner igen vissa sidor av mig alltför väl... Huh? Jag hade visat honom endast en sida om jag inte minns fel... Men han ville inte utveckla det påståendet.

Anyway, det blev totalt rörigt, skulle vara lättare om jag hade kopierat in konversationen, men sparar aldrig sådant. Tur i alla fall att jag har en tvättäkta msnvän, han är superfrän. ^^

Pusshaj.