Introduktion

Tänkte för första gången introducera min nyutsatta blogg-person, dvs en person som är såpass desperat, patetisk och konstig så han blir värd att hamna i bloggar, antagligen flera gånger om!

Tänkte dra upp ett väldigt speciellt samtal jag hade med honom i just denna bloggen, ska bara skriva en liten introduktion först.

Han är nästan 40 år, bor i Sthlm (det kan ju kvitta egentligen, men skrives ner för mitt minnes skull den dagen jag glömmer denne man...). Vi har pratat lite från och till i några veckor via msn. Första konversationen jag hade med honom så frågade han om jag hade pojkvän, då svarade jag ett helt sanningsenligt "nej", och får då en ny fråga; "Vill du ha kuk?" När jag säger nej återigen så börjar han tjata lite och säger sedan att "alla tjejer behöver kuk"...

Sådär har de flesta av våra konversationer sett ut faktiskt. Han frågar om jag har pojkvän, och när jag inte har det så frågar han om jag vill ha kuk, om jag vill dejta honom, om han kan få mitt telefonnummer, om jag vill camma osv. Utöver det så verkar/verkade han ha ett något dåligt minne. Förr så kvittade hur många gånger vi pratade, han kom aldrig ihåg mig, inte ens fastän vi pratat samma dag med kanske en halvtimmes mellanrum! Han visste INTE vem jag var, eller det var den bilden jag fick av honom.

Sedan helt plötsligt ändrades det. Han hade bestämt sig för att han ville ha mig och då började han minnas (även om han fortfarande ställer samma fråga om och om igen, påstridig som han kan vara, och ointresserad som jag kan vara...). Grejen är dock att jag inte får några bra vibbar whatsoever av honom, vill absolut inte träffa en sådan människa. Han säger att han är seriös, att han är bäst osv, men det är inte den bilden man får av honom när man pratar.

Speciellt inte när han frågade den frågan som denna bloggen handlar om egentligen. Då rök verkligen allt intresse (om det ens fanns nåt från början) och jag som har ganska svårt att stämpla order "psykopat" på människor, stämplade honom väldigt snabbt efter den frågan.

Han frågade nämligen, helt seriöst alltså: "Kan jag få köpa dig?"

Anledningen var antagligen för att jag hade sagt nej flera gånger till att träffas och inleda ett förhållande, och att detta var någon slags "sista utväg", att ge mig pengar så att han skulle få ha mig alldeles för sig själv...

Efter att min chock lagt sig så svarade jag "nej", då frågade han direkt "men om du får mycket pengar då?"

What the hell? Som om det skulle göra någon skillnad... Hade jag gått med på det så skulle min lyckliga framtid vara dömd till döden. Han hade ju ägt mig, undrar om jag fått göra vad jag ville, umgås med vem jag ville, och ångra mig och lämna pengarna åter om jag ville? Undrar om jag ens skulle kunna säga nej till sex om jag inte ville ha det? Men äh, onödigt att tänka i de banorna. Ofattbar fråga hur som haver, varför skulle jag vilja att mitt liv ägdes av någon annan? Varför skulle någon vilja det?

Anyway. Efter denna händelse så har inte mycket hänt, jag meddelade kort och koncist att jag inte hade något intresse whatsoever för honom och aldrig skulle få det. Vår kontakt har blivit lite "kyligare" känns det som, han skriver inte alls lika ofta, och när han gör det så handlar det mest om att han runkar sin kuk, vill ha mig och "kan han inte få mig??" ....

Sist fick jag detta "???????????????" när jag sa att jag inte ville ha honom för femtielfte gången, det var tydligen väldigt ovanligt att man inte vill ha honom... Undrar lite vad det är för folk som vill ha honom, ännu mer desperata måntro?

I alla fall. Inte mycket har hänt sen jag sa att han kunde sticka och ta någon som ville ha honom då, istället för att störa mig.

Ville bara dela med mig av den absolut värsta och mest patetiska frågan jag någonsin fått under livet. Ok, om det var som skämt, men nej, det var fullkomligt seriöst.