... är fortfarande inte glasklart.
Jag är tillräckligt gammal för att borde ha kommit på det nu, men nej. Det känns som att jag vill för mycket. Det finns så många möjligheter, så många drömmar, hur väljer man ett av dessa? Hur kan man välja det som funkar bäst för en själv, det man vill bli och satsa på i livet?
Häromdagen så slog det mig att jag vill bli polis. Det är en av drömmarna. Jag har haft den här tanken tidigare i yngre år och blivit totalsågad av mina föräldrar. Med all rätt. Jag är en fegis. Hur skulle jag klara det yrket egentligen? Jag släppte den drömmen efter sågningen och gick vidare. Åren gick. Mina föräldrar har försökt hjälpa mig i den mån de kan att hitta något. De har själva föreslagit polis vid något tillfälle. Helt glömt bort deras tidigare sågning. Men jag har nekat av anledningen att de hade rätt vid första tillfället. Nu är det som sagt uppe på kartan igen, men jag ÄR en fegis. Jag har väldigt mycket att jobba med innan jag kan ens söka dit. Frågan är om det är värt det, skulle jag överhuvudtaget kunna bli en person som passar in i det yrket?
Det mer säkra valet är det jag funderat på i ett halvår. Jag kommer dock aldrig ihåg vad yrket benämns som, men det är inom sjukvårdslinjen i alla fall. Ungefär samma uppgifter som jag har idag, sitta och dokumentera saker. Jag får en betydligt högre lön bara som timanställd. Det finns behov här i Skåne. Helt enkelt ett bra alternativ. Samtidigt känner jag inte att det är yrket med stort Y, så att säga.
Det är så svårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar