Denna katolska herre

"Mitt nya ragg" och jag har fortsatt prata, eller maila. En väldigt religiös, katolsk man i sina "bästa" år - 43.

Katolska människor har en ganska skev kvinnosyn enligt mitt tycke. Det står i flera texter att mannen är den som har större status, och att kvinnor ska dyrka mannen. I vissa texter, ett fåtal vad jag har hittat, så står det att de är jämställda och det är även vad katolska människor hävdar när man frågar dom om detta. De är jämställda, punkt. Ändå är det så att den man jag har pratat med nu uttrycker starka åsikter och det står väldigt klart att hans åsikter är starkare och mer viktiga än mina, även om han inte har erkänt det. Det är sättet han skriver på. Han tackar förvisso för mina tankar och åsikter, men samtidigt krossar han dom då han inte tycker samma sak. Det är hans sätt eller inget helt enkelt.

Nu är det så att mannen har blivit kär i mig, säger han. Han verkar inte se meningsskiljaktigheterna, å andra sidan är det kanske inte så konstigt när han är helt insnöad i sin värld att hans åsikter är av större vikt. Han ser inte det som ett problem då det enda rätta är att jag ska foga mig efter hans vilja.

Jag hittade i alla fall när jag satt och läste om deras tro, att om en kvinna blir gravid så är abort en synd, och strängt förbjudet. För mig som då inte vill ha barn var tvungen att fråga honom om hans syn och vad hans åsikt var att lösa problemet om jag skulle bli gravid medan tillsammans med honom. Hans svar är att jag måste föda barnet och sedan ta hand om det. Att adoptera bort det var tydligen heller inget alternativ. När jag frågade om det så började han prata om att sälja barnet som slav, vilket inte ens var vad jag frågade. Jag antar att det är en synd att låta någon adoptera ens barn också.
Vilket hade betytt, att jag som inte vill ha barn, hade blivit tvingad till att båda föda barnet och behålla det.
Och denna åsikt uttrycker han som om det vore en självklarhet. En självklarhet att jag ska bli tvingad till något jag inte vill som fortsätter 18 år framåt i tiden. Tror han på det själv eller? Varför skulle jag ens stanna i en relation med någon som tvingar mig till något? Sedan har man dock problemet med att bryta upp ett sådant förhållande. För katolska människor bryter inte gärna giftermål och speciellt inte med barn i bilden. Nu är jag inte katolsk, men det skulle säkert innebära en hel del problem att bryta med någon som anser sig vara av en högre status, även om jag ifråga inte delar tron och åsikterna i tron.

Om ett svenskt äktenskap är svårt att bryta så är det ännu svårare för katolska personer.

Till det större problemet (lika stort som det med graviditeten) är att han anser att han ska kunna ta för sig vid varje tillfälle han känner för att ha sex, kvinnan ska ifråga vara till lags och gå med på det, vare sig  hon vill eller ej. Han uttrycker förvisso att detsamma gäller för mig - att om jag hade velat ha sex med honom och han inte skulle haft lust - så kan jag kräva det. Helt absurt. Visst kan man övertyga ens partner, det tycker jag, men om denne fortsätter säga nej så anser jag att det är sexuellt utnyttjande eller våldtäkt. Sunt är det inte. Å andra sidan inte helt överraskande med någon med tron att en kvinna ska dyrka mannen och visa underkastelse; mannen är av högre status.

Egentligen vet jag inte varför jag gett honom så mycket tid i mitt liv. Jag har inte varit seriös med honom alls, utan det har varit roande att skriva, men numera blir jag mest förbannad av att läsa hans skeva åsikter. Jag kanske borde se över mitt intresse och istället lägga tiden på någon som jag skulle kunna tänka mig dejta i framtiden.