Comeback

Jag håller på att bli galen. Bestämde mig för att skriva i blogg igen och började, men orden stockade sig så jag raderade skiten. Tre gånger om. Detta är fjärde gången jag skriver en början och jag är allt annat än glad. Måhända blir det en fjärde radering och en femte startover...

En vän till mig fick mig att vilja skriva igen. Hon ville förvisso att jag skulle börja läsa hennes blogg, inte att jag skulle börja skriva ner saker. Men det är smittsamt.

Det var lite drygt 3 år sedan jag sist uppdaterade. Min klumpeduns till katt har växt upp och är nog den högljuddaste katt jag någonsin stött på. Hoppar han ner från fönsterkarmen så låter det BA-DUMP, och när han galopperar omkring i huset så låter det som ett gäng gaseller är på flykt.

Har hänt en massa saker i mitt liv det senaste. Jag får lov att tacka den hunken på förra jobbet som gjorde att jag inte stod ut med mig själv, men jag hade gärna sett att utvecklingen gått lite snabbare så jag vågat närma mig honom. Jag antar att jag istället får se honom som den person som fick mig att omvärdera mitt liv. I början av detta året så satt jag vid datorn i stort sett 24/7. Jag har ett stillasittande jobb, vid datorskärmen och när jag kom hem så blev det att sitta lite till framför datorn. "Lite till" är en klar underdrift. Jag satt definitivt lika mycket i tid som jag var på jobbet.

Nu är det annat. Jobbet är fortfarande stillasittande (samma jobb), men så fort jag slutar så sticker jag till medryttarhäst nummer 1 och stannar där i lite drygt 3-4 timmar beroende på hur lång ridningen tar. Ridvägarna där är jättebra, det ligger en ås precis bakom stallet så det blir mycket klättring. Efter ett ridpass här så är man oftast väldigt mör i kroppen. Helt otroligt hur mycket muskelvärk man kan få av lite ridning.

Efter detta så är det hem och äta en snabb middag och sedan iväg till medryttarhäst nummer 2. Här har jag mer frihet, men med en mycket mindre utbildad häst. Tanken är att få upp hästen i distanskondition och även lära henne dressyr. I framtiden blir det förhoppningsvis distanstävlingar för mig och dressyrtävlingar för ägaren.

När jag kommer hem runt 22-23 på kvällen så är det läggdags. Så istället för att sitta vid datorn 15 timmar om dagen (inkl. jobbtiden), så är jag aktiv 7-8 timmar. Tanken var dock att även börja på gym när det ändå finns ett suveränt gym bara en liten bit från jobb, men det har inte hunnits med.

Trots detta så känner jag mig extremt lat. Jag känner att jag skjuter upp på ridningen, så istället för att sticka dit så snabbt jag kan så drar jag ut på det. Ibland så hinner jag knappt med båda ställena på en dag. Detta på lediga dagar då.

Men, det är ett steg i rätt riktning i alla fall. På socialt plan är det fortfarande lika med 0. Jag är socialt inkompetent och har extremt lågt självförtroende. Är så jäkla trött på mig själv så det finns inte. Jag har i alla fall kommit underfund med att mycket av självförtroendet hänger på mitt utseende, och det är en orsak varför jag ville ha ett aktivare liv. Men det går så långsamt. Jag går ner i vikt och är aktivare, visst, men sen då?

Det sätter käppar i hjulet för mig att inte ha någon utstrålning, att vara rädd för folksamlingar, för hur andra tänker om mitt beteende/utseende. Någon liknande mig för ett tag sedan för en militär, för att jag står så stelt. Thank you.

Dans hade säkert kunnat vara en lösning på detta, sägs det i alla fall. Jag hade gärna börjat med detta om det endast handlat om stelhet, men tyvärr så har jag inget uns av taktkänsla. Och på detta är jag lite av en perfektionist, jag vill inte misslyckas! Och definitivt inte erkänna att jag har misslyckats...

Hur intressant blev nu detta? Jag tror jag behövde få det ur mig. Egentligen hade jag kunnat skriva en hel roman till, men orden stakar sig och medryttarhäst 2 väntar. Jag borde vara där, men är det inte.

Har fått ett svar till på min annons ute om medryttarhäst. Illa. Jag har svårt att säga nej och vill vill vill. Men hur ska jag ha tid med tre hästar när jag ibland inte ens kan ta mig tid till två trots att jag har ledigt? Jag behöver en spark i röven. Den hunken på förra jobbet får gärna gå förbi mig igen. Det skulle nog få mig att sätta igång.

Innan jag avslutar måste jag säga att det varit väldigt rogivande att läsa min blogg från 2009. Jag har nog världens sämsta smak i färger. Att byta textfärg varje gång så bloggen ser ut som en regnbåge var inte så smart. Det blir inget seriöst intryck. Men jag skriver i alla fall inte sÅhÄr SoM aLlA fJoRtIsAr GöR. Jag undrar förövrigt hur mycket tid fjortisar har egentligen? För den där lilla meningen tog mig en evighet att skriva. Det är ju helt ologiskt. Regnbågens alla färger är klart att föredra.